Some people have to fight

När jag ser på fotboll så är det som jag lever mig bort i min egna lilla värld.
Och om ni bara visste hur mycket jag önskade att jag var en av dom personerna
på planen. Det är så jobbigt att inte veta när man får börja heller, för det är så
olika. Folk säger att det är bäst att vänta så länge man kan, annars kan man riskera
att få tillbaka skadan. Vad jag ser på det så är det bullshit, jag gör saker som många
inte alls gör varje dag. Det är inte bara dom stora musklerna utan dom dära små också
som är också väldigt viktiga men svåra att komma åt. Sen så går det inte att ens försöka
förstå detta förns det händer en själv, man vill bara börja spela så fort som möjligt. Sen
så fick jag höra min kusse som hade valt ett gymnasium där man kunde lägga till fotboll,
och de blev jag så otroligt sugen på. Människor har också sagt att det är onödigt  att börja
på ett gymnasium för fotboll, men hur kan något vara onödigt så länge man gör det man
älskar och vill? Och måste erkänna att jag saknar då jag blev helt slut efter bara en
idrottslektion jag satsade verkligen upp till 100% och i maj nu så är det ett år sen, jag
hade ingen aning jag följde med på pingstcupen som var den helgen som kom trodde det
skulle gå över smärtan jag hade (jag hade ingen som helst aning om att jag skulle få leva
utan fotboll i över ett år)  min skola hade idrottsdag på ip den dagen så det var egentligen
inte ens meningen att jag skulle på träningen efter den dagen. Fyfan vad lycklig jag skulle
vart just nu om jag inte hade gått på den jävla träningen. A nu förstår jag inte heller själv
meningen med detta inlägg. Men någonstans måste jag få ut min ångest och känslor på.
Sen så håller jag på med en design till en vän men nu börjar jag inse att mitt virus spökar
lite med mig, jag som trodde det var borta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se
Affärsverksamhet
RSS 2.0