Kom på att det är väl ingen idé om jag fixar ny design och header nu liksom.
Kan ju ta snyggare bilder till headern i Karibien så det väntar jag med.
Mamma beställde också kläder till mig + en klänning till som
jag inte hittar längre på sidan vi måste ha beställt den sista eller nåt haha.
Såg också på The Tourist igår och den var as bra verkligen, gå och se den!

Nu sitter jag och fotar allt möjligt, skulle egentligen kolla på charmed men hittar dom inte någonstans


Min mobil stängs av av sig självt så den måste in på lagning kommer
börja använda min rosa gamla men måste erkänna att jag har saknat den.

Och jag fick nyss ett samtal från Mikaela och det är bra med Daim
dom ska antagligen operera han idag och han får komma hem
imorgon med gips så den snyggingen behöver inte amputera
bort benet för vi vill ju kunna ställa ut han sen.

Godmorgon! ♥
Sitter och väntar på att mamma ska komma hem så jag kan åka
och köpa present till Mathilda som har fest senare idag.
Här kommer några foton jag nyss tagit och jag har rådamp för att alla
mina bilder på minneskortet bara försvann, vips så var dom borta for no reason.
(alltså alla bilder från julafton och till igår är borta och det är över 5000 bilder!!!)





Seems like the more I win the more I loose the more my minds made up the
more I'm confused. But the more It rains the more I pray cause I know tomorrow
will bring a brighter day so I wont stop until I get whats mine but until then I.....

JA fan nu kör vi det ska fan gå bra med idrotten denna termin är verkligen glad att vi bytte.
Och ni som säger att det var på grund av att jag inte kunde vara med som att jag fick G kan ta sig.
Min sjukgymnast har till och med pratat med sin brorsa om
det och han är idrottslärare och det ska inte påverka betygen ett skit.

Enligt aftonbladet så är jag fisk  vad fan är det liksom jag är
ju vädur förihelvete vad någon än säger så kommer
jag alltid säga att jag är vädur. Så FUCK OFF!
Har tydligen något att göra med att jorden befinner sig
på en annan position idag än för 3000 år sen.

Och ännu en jävligt bra sak, David Beckham ska hjälpa Hammarby upp
till allsvenskan om ni vill läsa mer om det får ni göra det på aftonbladet, orkar inte berätta.

Åh fan vad jag längtar till massa saker detta år allvarligt
så har jag aldrig längtat så mycket efter något.
Om vi nu åker till karibien så är det om 5 veckor, sen i sommar blir det ju konfaläger men
det bästa av allt är att jag kommer få börja spela fotboll igen någon gång i slutet av detta år.
Vettni min spanskalärare påpekar varje gång att jag blivit blonadare börjar bli ganska jobbigt
nu. Har hon börjat blivit senil eller? Hon ser ju inte direkt så gammal ut.
Bombaderar med lite bilder också

Väldigt soft dag föutom att jag är helt död i mina ben och mår illa.
Vi tjejer i klassen fick bowla och fika på skoltid med skolkuratorerna (heter det så?).
För skolas pengar hahahah jo för att vi hade ju förut haft mycket bråk och så vi fick gå till
dom och prata vilket löste sig tillslut och idag var det som ett litet avslut.
Sen så mötte jag min syster i skärholmen och det blev att jag köpte ett par bruna
linser, men jag blir lite galen över att dom ska vara så stora med tanke på att
inne så ser man ju lite av mitt gröna öga. Och nu mår jag jävligt illa.

Var i hammarbykyrkan från klockan 11.00-16.00.
Konfamöte you know, det var ganska kul vi gjorde massa lekar, namnlekar bl.a.
Tycker det är väldigt skönt eftersom jag har inget problem alls att
komma ihåg någons namn efter den sagt det en gång.
Lätt som en plätt. Tyckte det var faktiskt ganska intressant
vet inte men dom var väldigt duktiga att prata och nå ut till
människor men det va verkligen en helt annan sak,
om det skulle vart våran SO lärare så skulle jag ha somnat direkt.

Men nu ska jag trääna mitt ben så ciaaaao <3

Underbar låt!  1 år gammal men lika bra är den ändå.
Det står 2010 men den kommer från 2009.

Fredagar I just love it, då slutar vi fem över ett!
Det känns fan as bra att vi bytte idrottslärare, det här ska fan bli grymt!
Mina övningar tog hela lektionen så det var ju faktiskt bra.
Istället för att bli klar tidigt och bara sitta och titta på.
Jag har väldigt stor lust att gå på bio någon som vill hänka på?
DAGENS OUTFIT: Svart tröja, grå kofta med päls och jeans(som inte syns på bilderna)


Sv; Och taaaaaaack så jätte mycket Siri, du äger du med  <333333333

Skolan som vanligt då
Men det var en mycket bättre dag idag än dom
andra dagar, kände mig piggare och allt möjligt.
Kanske beror på att jag hann äta frukost imorse!
Det var i alla fall  jobbigt att ta sig hem
var otroligt trött så vi tog bussen upp till postiljonsvägen
där nere från BEA (tunnelbanan svedmyra).
Som vanligt dårå haha vi är slöa men det är ju så kallt!

Hade på mig min rosa mjukiströja och ett par vanliga jeans idag.

Sitter och läser massa olika bloggar som varit med om exakt samma sak som jag.
Korsbandet av, jag blev väldigt glad när jag läste att en tjej kom
tillbaka till sin fotboll bara efter 6 månader efter operationen.
Det betyder att jag får komma tillbaka i april om det går så bra för mig som henne!
Ja tills jag läste detta, stackars tjej. Det är exakt den rädsla jag har,
när allt är bra igen att det kommer komma tilbaka.

Jag heter Natalie och innebandy har varit en stor del av mitt liv sedan jag var 7-8 år. Jag har varit väldigt begåvad och talangfull i sporten vilket gör denna historia så mycket jobbigare att berätta…

Hoppas ni orkar läsa detta, kommer bli väldigt, väldigt mycket text…

När jag var 15 år gammal, år 2006, var det dags för 91:ornas första Stadslagsuttagningar. Dvs. att de bästa 91:orna i Stockholm skulle få representera vår stad och spela SM. Jag blev röstad av mitt lags tränare att få vara med och kämpa om en plats där, varav 3 andra i mitt lag också. Den enda utav oss 4 som var kvar till slutet, då truppen som ska representera Stockholm var klar, var Jag. Det var den största LYCKAN jag någonsin varit med om. Det var stort. Nu var jag med. Nu skulle Stockholms Stadslag F-15 träna inför SM.

Tyvärr händer såklart något, som rent ut sagt, förstört mitt liv… Drygt 2 veckor innan vi ska åka till Västerås (där SM spelades) spelade jag en match med mitt lag ute i Värmdö. Jag gick in i en närkamp och blev knuffad. Mitt knä gjorde ont. Mitt höger knä. Jag skrek rätt ut, jag skrek så mycket jag kunde och ingenting runtomkring mig hördes eller syntes. Jag hamnade i min egna lilla värld. Folk försökte prata med mig men ingen lyckades få kontakt. Jag var helt borta och helt förstörd. Efter matchen åkte vi hem och trodde inte att det var så illa däran… Men när svullnaden och stelheten inte lagt sig efter en vecka, tog vi beslutet att åka till akuten och kolla läget. Det tog lång tid innan jag fick magnet röntgen. Och när jag väl skulle få svaret förväntade jag mig korsbandet eller något värre. Men jag hade tydligen ”tur i oturen” och fått en liten spricka i menisken. Och snacka om att jag blev glad… Att inte något värre hade hänt. Men jag var helt förstörd för att min Stadslags-debut inte blev som jag ville.

Jag kom tillbaka efter drygt ett halvår. Men hade varit lite väl ivrig under den tiden och gjort illa mig lite lätt, men inget mer med det. Trodde jag. Jag tränade innebandy, spelade min sista cup med F-91 som sedan skulle bli Dam juniorer till hösten. Detta var år 2007. Jag hann spela drygt 3 matcher den vintern, sedan hände det igen… Nu i vänster knä. Jag fick ytterligare en smäll, en tackling rakt på knät och jag låg där och skrek ännu en gång. Okontaktbar. Nu fick jag åka ambulans, från Ekerö till Huddinge Sjukhus. På akuten sades det att ”mitt ledband kanske tänjts ut eller liknande”. Så jag fick åka hem, i väntan på Magnet röntgen. Dagen efter denna skada fick jag åka ambulans en gång till… Jag var redo att gå till skolan – dumma jag. Och svimmade inne på toaletten hemma. Jag fick kramper liknande epilepsi. Och åkte omedelbart in till sjukhus. Där fick jag göra tester och fick sedan svar att allt förmodligen berodde på rädsla och smärta. Då jag hade gjort magnet röntgen fick jag svar på att mitt korsband hade gått av på ena sidan och där var ytterligare ett år borträknat i min innebandy karriär… Opererades i januari 2008. Komplikationer uppkom lite väl mycket det året. Först och främst lekte jag med min hund efter 2-3 månader och trodde inte att det skulle vara så lätt att skada sig - men man lär sig av sina misstag. Satt ned med benen rätt ut, som ett V, och kastade boll. Böjde mig fram lite, lite för mycket och ”POFF”, man hörde bokstavligen den smällen, och det kom ifrån baksida lår. Åkte till akuten och de sa att min lårmuskel brustit… Suck… Min rehab försenades ordentligt med drygt 3 veckor, men fick inte köra hårt på 1-2 månader. Men inte nog med det. Mitt knä gick inte att sträcka ut till 100%, inte ens till 90. Vilket Inte var bra. Så jag var på sätt och vis lite halt och fick inte den träningen jag behövde. De beslutades om en titthålsoperation. Där tog de ut en broskbildning under knäskålen och direkt efter den operationen kunde jag sträcka ut knät tillräckligt. Jag började träna innebandy 2-3 månader efter detta. I nytt lag och allt. Jag tog det väldigt lugnt men gick direkt på fysen sommaren 2009, då operationen var i slutet av 2008. Hann träna några få innebandy träningar innan det.
Och gissa om jag var glad över att vara tillbaka på plan ordentligt igen?

2009 – Det började gå riktigt bra för mig. Mina första riktiga matcher var i DM och jag gjorde 2 poäng i varje match (3 matcher). Jag hade nog aldrig varit lyckligare än vid det tillfället. Jag fick beröm, av folk jag inte kände, folk på läktaren, tränarna, lagkamraterna, min pappa som alltid varit min ”coach” på något sätt. Jag kände mig levande igen tack vare alla dessa människor. Hann spela 8 matcher den hösten/vintern… Sedan hände det igen. På min första borta match gick jag på plan och bara vände mig om, sakta. Ändå knakade det till och jag föll ihop. Mitt höger knä igen. Jag satt på ett knä med det skadade rätt bakut. Jag skrek inget. Jag satt bara där, förstenad. Min enda tanke var ”Nej. Fan. Helvete. Inte igen.”, och det ekade om och om igen i mitt huvud. Alla på läktaren skrek på domaren att blåsa av matchen, men man får ju inte göra det om inte någon skadat huvudet riktigt ordentligt. De blåste i alla fall och jag har fått veta att alla tänkte och sa ”nej, inte Natta, inte Natta”. Jag älskar de människorna, att de tänker så mycket på mig i alla lägen… Jag åkte direkt med min familj till akuten. Fick tid för titthålsoperation några dagar efter för att de trodde min menisk gått sönder. De hade såklart rätt. Den operationen gick bra och de lagade min menisk, och min doktor sa ”du ska nog tänka på refrängen”… Då tänkte jag Åt helvete med er, med allt. Fick även reda på att mitt korsband varit av sedan en tid tillbaka. Ja då hade jag ju gjort illa mig under sommaren när jag spelat lek-fotboll… Ska en människa få tåla såhär mycket, tänkte jag… Jag fick ha en ortos på hela benet, en stor ställning som ger stöd och så att knät inte böjs för mycket. Den plus kryckor fick jag gå runt med i 7 veckor. Ett rent helvete. Jag skulle få operera korsbandet i januari, men hade en Thailands-resa inbokad och fick tid den 3 februari 2010. Operationen gick bra, sjukgymnastiken lika så. Och 7 månader efter operationen satte jag min fot för sista gången på min sjukgymnastik-klinik. Nu, 2 månader efter att jag slutat gör jag ingenting. Jag joggar då och då. Men jag ska snart sätta igång och träna ordentligt, för jag vill spela innebandy igen. Trots att en läkare sagt att jag inte borde. Men det ska jag kolla upp, ordentligt, med andra specialiserade idrottsläkare. Jag ska bara lägga ned överdrivet mycket tid på att träna upp min kropp för att klara av det. Men detta är inget jag bestämt mig för. Jag tänker bara på det. Och ska försöka.

Tyvärr är en otroligt stor och jobbig rädsla uppbyggd i mig. Rädsla för att sätta min fot på en innebandyplan. Rädsla för att sätta min fot i en närkamp. Rädsla för att vända mig och huka mig och allt som nu är läskigt när det gäller knän. Jag mår skit dåligt. Och ingen kan någonsin förstå mig. Aldrig. Jag har varit innebandy narkoman, är fortfarande, men livnär mig på andra nu… Såsom min pojkvän. Hoppas ni läst igenom allt detta. Jag vill nå ut med en berättelse om något som Förstört mitt liv.

Mjukis-power! Jo skit snyggt I know  Inte så glammigt direkt heheh.
Och dampar loss på min design jag håller på med -.- den ville inte som
jag den sparas i helt fel fil som inte går att lägga upp här i bloggen,
men om jag tar den vanliga jpg. så ser det ut som värsta suddiga paintbilden!

Jag längtar verkligen inte till skolan, för då är det så mycket i huvudet jag måste tänka på.
Tro mig antingen är det skåpnycklarna jag glömmer eller åkkortet eller någon jävla läxa.
Det har vart ett ganska skönt lov men ändå en av mina tråkigaste,
visst ibland kan det vara skönt att bara slappa och inte göra någonting,
men jag är inte den sorts person som gillar det, ja gillar att köra full rulle haha.

Ska nu gå och äga ut mina småsyskon i Wii

På husdjursmässan så såg jag en sån här hund
och jag dog direkt, smälte verkligen i hans ögon.
Hade tänkt att baxa hem en haha nej men det var
jävligt synd att ingen av dom var till salu, små
var dom också fastän de var fullvuxna.

Gimmie that dog.
Haha och ni kan inte gissa vad jag råkade göra på mässan asså.
Klantarslet jag fick ryck i benet och det började
göra ont så jag ramlade och hade ner en hel jävla ställning.
Ja jag vet att jag är PIIIINSAM!

En rosa mjukis tjocktröja, det skulle liksom va som en dress men brallorna var slut.
199:-


OCH en magtröja! 149:-


Blev inte mycket alls nejnej, men nu har jag pengar kvar efter
att jag shoppat i alla fall haha, den som spar han hon har

Hoppas du haft en riktigt underbar födelsedag, 15 år asså jävlar
man börjar ju bli jävligt stor fast man inte ens fattar det själv.
Ett fett stort GRATTIS till världens finaste människa
Mathilda. Du är verkligen en underbar person
så fort man pratar med dig blir man glad.
Och lycka till i slutspelet idag PussPUSSPuss.
Ä-L-S-K-A-R  D-I-G Sötnosen! ♥