Jag är inget utan dig

Kollar på massa bilder från olika fotbollsläger, cuper och filmer.
Ser så jävla underbart ut, då visste jag inte hur jävla lycklig jag va.
Men självklart så inser man det efter att man förlorat det.
I såna hära lägen finns det inget att göra, de ända jag kan göra är att lita
på min sjukgymnast och framför allt på mig själv.
Kan säga att jag är enormt avundsjuk på er som kan
springa och i alla fall fått ett rättvist betyg i idrott.
Finns många som hellre skulle dö än att gå ut och springa ''bara för att''.
Jag skulle hellre dö om jag inte fick det, så därför är jag
ändå väldigt glad att jag fick denna chans att kunna springa så
småningom. Det jobbiga är tiden, det jag väntat på sen Maj 2010.
Som sagt mitt nyårslöte, kämpa tills döden säger åt mig att sluta.

Är jag den enda som tycker det känns som att klockan
är tio över tre på dagen istället för natten?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se
Affärsverksamhet
RSS 2.0