Hur som helst har jag helt klart bestämt mig, tänker va
hemma på julafton medans familjen är hos morfar.
Jag är inte värd julklappar inte jag som inte klarar av att få bättre
än G i idrott och troligen får bara G i alla andra ämnen,
jag är bara ett misslyckat barn, varför finns jag?
Varför ska man ens kämpa för något man älskar om ändå allt går
skit, var hela jävla operationen förgäves eller?
Det hjälper ju verkligen när folk klagar över sitt jävla starka VG också.
Folk tror att det var så jävla lätt att genomgå operationen, att jag fick allt serverat osv.
Vet ni vad det jobbigaste av allt var, jag försökte andas att orka leva.
Det är inte som alla tror det är värre plus mycket mer, det går inte ens att föreställa sig det.
Skulle kunna springa flera mil för att bevisa att jag är förtjänt ett fucking MVG.
Men nu kan jag inte det, operationen är värre än att springa mil.
Har till och med redan klarat av att springa 1 mil.
Det är verkligen inte många som orkar.
Har spelat fotboll sen jag vart liten, gått i fotbollsklass i engelbrekt fast inte så länge.
Var en av de snabbaste i mitt lag på den tiden.
Men nu i åttan så rasar hela mitt liv samman.
Jag är bara ett misslyckat barn, varför finns jag?