Ja helvete vad ska man säga, har inte skrivit på hundra
år känns det som har varken orkat eller kunnat tagit upp min dator.
Fast just nu så sitter jag med min pappas dator.
Jag kom hem från sjukhuset i söndags. Så jag låg där från måndagen till söndagen.
Men i alla fall jag är ju lagad nej mitt knä dårå. Jag hade tydligen två skador.
Korsbandet som väntat men också minisken, som skyddar knät.
Nu kan jag säga att jag mår mycket bättre men tidigare i veckan mådde jag förjävligt.
Jag låg bara ner i min säng och i princip grät för allting.
Jag var orolig och rädd för bland annat skolan hur jag ska klara mig i den,
och att vara ensam, jag klarade mig inte en sekund ensam.
För jag var rädd för smärtan. Och galen för jag var så jävla trött.
Men på sjukhuset var det så jävla tråkigt.
Jag visste att jag kunde få hjälp av dom i alla fall.
Morfinet var min bästavän då. Första dagen jag kom dit,
ni kan inte förstå hur jävla nervös jag var.
Först skulle dom sätta in en infart där dom sprutar in allting jag behöver.
Men hon hade lite problem med att få in den så jag fick två hål i mig på höger hand.
Först så försvann mitt blodkärl i det hon stack nålen i sen när
hon prövade nästa blodkärl så sprack det och hon sprutade in vatten
i infarten så då hamnade vattnet under huden bara
liggandes vilket gjorde så jag fick ett blåmärke.
Nästa person försökte på min vänstra hand vilket inte heller funkade.
Så då fick jag vänta i några timmar och då fick den ta i armvecket.
Men det verkligen jobbigaste av allt är att jag inte har fått
någon sömn alls sen i onsdags förra veckan.
Och jag känner inte om jag är hungrig eller mätt.
Men om jag kommer till skolan på måndag det vet jag inte.