Det sägs att tonåren är den värsta tiden och jag kan inget annat än att hålla med. Många vänner försvinner och man vet inte vem man kan lita på längre. Men det är en del av livet och det är det som gör oss till vilka vi är. När en dörr stängs öppnas en ny med full av möjligheter. Jag tror på ödet och att allt händer av en anledning. Jag älskar mitt liv och vill ha det ungefär såhär bara bosatt någonstans i USA med min kille och familj där, jag är så jävla trött på människorna här. Skulle behöva en stor förändring och TREVLIGA människor i min närhet. Därför är jag så sjukt avis på min syster som ska till L.A och studera på MI nu till hösten.